Råttan gör en onomatopoetisk tolkning av musen i tunnan bredvid. Slasken finner sig i tillvaron.

Musen gör en själlös imitation av den döda sorken i plastkaret bredvid. Möglet reproducerar sig i oöndlig ström.

Dränkt av buller finner sig rosen i att vara av plast, att stanna där den är att vara glittrigt rosa.

Råttan gör ännu en livlös tolkning och rosen är fortfarande av plast.