det var det där
med förnimmelsen
av ditt hår då det kittlade mig
och din armbåge mot mitt knä
och hur jag störtade emot dig
din ryggtavla
och hur vackert den var målad
och din profil
när du talade
det var när mina fingrars djärvhet
vidrörde dig
det var det där 
med din kinds blekhet
och när den ströks mot min handflata
och det där skrattet
som gjort dig vacker
i linjerna kring dina ögonblick
och som jag ville skratta med dem
följa spåren
och din blick
det var det där
med hur varsamt
du plockade upp bitarna
hur noggrann du var
när du pusslade ihop mig
och hur klar bilden var
sett med dina ögon
där du beundrade den
och dess stötta kanter
och självlysande sprickor
det var hur jag såg dig
fastän jag låtsades blunda
hur din hand smekte min panna
på avstånd
och i dammet på ditt fönster
ville jag lämna avtrycket från mina läppar
på fönsterbrädan
bredvid kartan till mitt hjärta
rita längtan
och hur fylld jag var av den
då jag i din spegel fäste konturerna av mig
där jag ville finnas kvar
och önska din hand
i mitt hår
och så var det där med
hur du målade mig leende
hur verklig overkligheten kändes
i dina hjärtslag mot min kind
och hur ömhet ekade
när din ögonfärg
röjde dig
och din skakande hand
då du satte nyckeln i låset
och påbörjade färden hem
eller hur dina tunga andetag
önskade den evig
eller hur våra händer sökte framtid
och saknade löften
vi aldrig uttalade
men så var det det där 
med doften från din skinnjacka
och hur den är vid liv i mina kläder
i mina händers fingrar
och allting magiskt
du lämnat kvar