oskuldens blåa ögon stängdes för länge sen
dess flykt från verklighetens sanning
skapade rummet jag ännu inte sett

mitt hjärtas mörka rum
vars tunga dörr nu åter står på glänt

framför mig ligger kampen mot tystnaden
vars ljudlösa skrik blivit min falske vän

det märker min kropp
det tär på min själ
det stjäl min kraft
likt de svarta hålen stjäl sitt ljus

låt åter passionen flöda
i mitt hjärtas nu så kalla slag
och märk hur varje andetag
når djupet likt stenen som kastats i havet

låt mitt andetag höras
så min själ kan släppas fri

så min själ kan släppas fri