Du läste kortet.Förundrad gömde du det bland övriga minnen av mig. Det var det sista jag skrev ,Hanna, Och du ska veta att orden, som själva inte är nästan ingenting, gömemr hela den sanna världen, den som vi alltid har anat bortom våra skrattande lekar och inuti vårt lekande allvar och omkring vår allvarliga vänskap. En dag långt borta i tiden ska du ta fram kortet igen,hanna. ta fram det,

upptäcka vad orden gömmer. Det ska dröja länge till dess men det är ingen brådska. jag är kvar hos dig så länge du vill, och väntar samitdigt långt där borta. att nära intill dig är det samma som fjärran långt borta kan inte förklaras med hjälp av tid eller rum, men den dag då du förstår orden kommer du även att förstå den förklaring de rymmer.