du överlevde

Du stirrar dig blind på ärren

ibland som raka linjer ibland slingrande som ormar..

du ser såren vid mina ögon som aldrig kommer läka

även tårarna...
de som alltid fyller mina ögon och smeker mina kinder vid både glädje och sorg..

mina händer..

dom som aldrig lyckats skydda det jag älskat
omsluter dig medan tystnaden och natten sluter oss i sin famn och lämnar dina frågor hängande i luften

..för du vet att jag inte kommer svara inatt.

"du överlevde och nu kan du fortsätta leva vidare" sa du med sprucken röst

men när du inte sett vad jag sett hur kan du då förstå mina tårar?

när du inte sett vad som ligger bakom mina ärr hur kan du då förstå smärtan?

eller känt vad mitt hjärta kämpat för men sedan förlorat?

Men när tystnaden blivit min röst,
och tomheten mina ögon

så finns det väl ingen chans att du skulle kunna veta..

att överleva är inte detsamma som att leva..