När mörkret kväver ljuset tycks tingen klarna.
Jag hör skrik från någon som sakta dör.
Från mitt inre hörs ett rop.
Klockan slår mot midnatt.
När vålnaderna sakta vaknar och min säng är blöt av svett.
Med livet som insats går jag mot min död.
Detta slag kan inte vinnas, det finns bara nederlag.

När Ågren tar sin hatt och går, då vaknar stan till liv.
Han har gjort så dagen blir den andra lik.
Av dag blir natt, och av natt blir dag.
Denna cirkel tycks ju evig.

Men en dag, eller en natt, så bryts den mitt itu.
Då finns ej vålnad, då finns ej skräck.
Ågren, min gamle ledsagare, har kastats ut.
Han blev för elak och tidvis grym.
Så därför tog vår herre honom hem.