När höstens färger visar sig för ögat,
Ser jag en bild som ger mig hopp.
Denna höstdag kan synas grå och trist,
Men bakom allt finns en skönhet som lurar.

I mitt inre finns en värme
Som sommaren aldrig lyckats slå.
Där bubblar det och fräser
Ja livet vill ju ut!

Denna värme är till för Dig!
Det är Du som skapar den!
Jag ser oss två om hösten,
Vi värmer upp dess kalla dar.

Så vandrar vi mot ödet,
Gemensamt hand i hand.
Och inget kan oss hindra
Att knyta våra band!

När livet sedan flytt oss
Då seglar vi nog in
På nya vyer att betrakta
Men denna gång som ett!

Som ett vi lämnar denna tid
Som ett vi möter nästa!
Ty inget skall oss skilja åt!
Ej Gud, och inte satan.

Ty Kärleken är stark som stål!
Och där, Min vän, vill jag ju stå!
Med Dig intill mig, såsom ett,
Vi två skall vara för evighet!

© Magnus Pettersson, Nynäshamn 2007-11-06