När jag precis hade gjort mig av med bagaget, dök det upp nytt. Sånt man inte vill ha.

En jobbig, söndrig och ful väska som är svår att öppna men man måste plocka ut det där illaluktande, skitiga där i och göra rent. Den bara dök upp när jag precis började känna mig fri och redo för nya resor och äventyr.

Ständigt blir jag påminnd om dess närvaro, särskilt om jag försöker smita undan. Den står i vägen för mig så jag snubblar. Den fastnar i mig när jag ska någonstans, som en riktigt tung fotboja håller den mig tillbaka.

Och jag vet att jag måste orka plocka fram redskapen för att öppna den och samla krafter för att göra rent, så jag kan få känna frihet igen.

Jag hoppas att jag har lärt mig av mina misstag, så jag tar bättre hand om mina tillhörigheter på min fortsatta resa. Jag hoppas att jag packar med omsorg och eftertanke och att min väg inte blir lika snårig framöver, så bagaget blir välbevarat och minnena värda att behålla.