En morgon med citronstänksljus som skivats av persienner
så vaknar du med torra ögon blinkandes mot ljuset.
Utanför så ljuder det av tondöva sirener,
och golvet vrids i andningar när du stiger ur huset.

Och överallt så skriker molnen högt vad du ska vara
och deras kollektiva kropp är en försjunken säck.
Den rinner utav var och vägrar alltid sen att svara.
Ett krackelerat papper och en pennas sista bläck.

De spruckna asfaltsgatorna är sår i korridorer
som du vandrar i för att inte kvävas utanför.
Du får gå över hål om du svär att aldrig gå ner mer,
och vrålen ekar vidare och himlakroppar dör.