Jag vill inte skriva nån jävla poesi jag vill skriva sanningen.
Så här kommer sanningen
Jag är den fegaste och dummaste varelsen som finns!
Men jag vill gråta
Jag vill inte höra att det är du inte alls det
Jag vill inte bli glad
Jag vill inte få ut mina känslor i en hjärtskärande dikt
för vafan hjälper det?
Jag vill gråta, jag vill skrika, jag vill slåss och sparkas så hårt att jag går sönder
Jag vill ha lite smärta här tack
Men du
gråt inte
vill du inte prata om det?
nej
jag vill inte prata
det spelar ingen roll om jag pratar
det
betyder ingenting
hjälper ingenting
hur skulle du kunna förstå mig
när det är JAG som behöver bli förstådd?
Du har aldrig sett min själ, du har aldrig tänkt mina tankar
så varför ska jag prata
när den enda varelsen som förstår mig är jag?
mänskligheten är dum
det spelar ingen roll om du är jesus
du är dum i huvet ändå

mamma du svek mig

jag…
jag vill fan inte sumpa den här chansen nu
det här måste bli sant
bara sant

jag har redan misslyckats

jag hatar när folk tittar på mig
jag vill bli sedd
men jag vill inte att du ska titta på mig
och jag hatar att misslyckas
jag hatar att vara dålig
jag hatar att vara ful
och jag hatar att jag inte vågar kämpa för det
jag skiter i det som är svårt
skiter i det mesta faktiskt
låtsas att jag kan det
låtsas att jag kämpar
låtsas att jag är duktig flicka
låtsas att jag är helmoralisk och underbar
vad var det jag sa
människan är dum i huvet
för INGEN har tvivlat

jag vet inte vad jag vill ha
uppmuntran?
eller skit?
eller en stor jävla käftsmäll?
nej
jag vill nog bara ha
sanningen
sympati
och en gnutta tro
men det kostar
och jag har inte en jävla aning om hur pengarna ser ut

kan man inte bara gå från noll till hundra
utan att passera femti?
jovisst
det går
men hur länge?
inte längre
inte nu längre
för jag börjar bli realist nu
börjar se sanningen nu
och…
jag måste ta av mig clownmasken nu
måste bli clown på riktigt nu
undrar vad dom andra säger när dom ser att min riktiga näsa är hudfärgad?