”gråt alla tårar som finns kvar,
hon förblir död”

du föddes med ett skrik från en moders kropp
en kropp som inte riktigt förstod dig
femton år senare var allt slut
och natten tog en livstid till frukostgäst

ett skratt
ett skratt
ett skratt har ljudit
ett skratt som låter som en svartvit blomma på ett rapsfält
du var skrattet,

jag önskar att jag hade kittlat dig oftare

ett skratt
begravt
i en kista
iklädd en gredelinskrud
en klänning sydd för en bal
du aldrig fick skratta på

en plats i jorden
en kropp
född till en värld
du inte fick leva
i

och jag kan inte riktigt komma över
ditt skratt