En tidig kväll på Restaurang CarmenVad är det för ställe frågar hon? HEJ Mathias! Där finns bord! Ahaa NY flicka! "Men kan du inte gå och fråga kocken om den är god?" Det är som att fråga en nazist om han inte bara kan ta och tänka efter en smula. Frågan är helt befängd och direkt dåraktig. Vaaa?! bäste bartender tror inte sina turkiska öron. Jajaja... jag går väl och frågar då. Jag ser hur bartendern med bestämda steg går runt hörnet och röker en cigarett och när den är slut kommer han tillbaka och meddelar att kocken hälsar att såsen är väldigt god. Ehrrm jaha, ja ok då tar jag fisk. piper klasskompis fram. HAMBURGERTALLRIK, FISK, TVÅ VECKANS! basunerar bartender ut. Ehrrm nää jag vill inte ha öl före maten. Kan jag få ett glas vatten? Mathias, vad ÄR det här för nånting? frågar mig bartendern finkänsligt medan han hånler och pekar med hela handen på klasskompis. Jag ska alltså svara på frågan om, inte vem, utan VAD min klasskompis är, medan hon sitter mittemot. Intressant. Det är första gången hon är här. svarar jag diplomatiskt och tänker att jag skulle kunna börja jobba som gisslanförhandlare eller liknande vilken dag som helst. Förbryllad bartender himlar med buskiga ögonbryn och går och hämtar en veckans och en vatten, ytterst demonstrativt skakandes på huvudet. Jag sitter där med klasskompis och känner mig som vore jag inklippt i Lady och Lufsen på julafton. Denna där? Joo du förstår Tony har lite problem med språket. Ja jävlar... Munter bartender kommer och smäller ner dom tusen och åter tusen gånger tidigare nedsmällda tallrikarna på bordet medan han hela tiden ler menande mot mig lite ur mungipan. Precis så diskret att klasskompis precis ska kunna märka hans munterhet. Vi småpratar lite om tentan medan jag hoppas att dom andra klasskompisarna också är klara med den nu och på väg in genom dörren. Hon tar en tugga. Fisken är lite torr. Tycker du att jag ska säga till? Helt plötsligt är det inte klasskompis som sitter på andra sidan bordet. Vad jag ser är en självmordsbombare som gnäller över att dynamitbältet spänner över bröstkorgen och därmed försvårar andningen sekunderna innan det ska till att detoneras. Ja absolut, säg till! säger jag, tar en pommes frites och inväntar med spänning på att ridån ska gå upp för akt två.
Prosa
(Novell)
av
Isla Estrecho
Läst 725 gånger Publicerad 2006-10-20 13:15
|
Nästa text
Föregående Isla Estrecho |