Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Oktober

 

 

 

sommaren släppte taget till slut
vintern bultar på porten
lysande gult emot stålgrå sky
ett blad faller sorgset mot marken

 

nu mörknar tiden minut för minut
i snålblåst och rasande vatten
som far över världen och viltsint drar ner
de gyllene löven från träden

 

så kom i min famn låt mig kyssa din kind
och värma din hud liksom solen
låtom oss blunda och drömma oss bort
från dunklaste tider mot ljuset

 

 




Fri vers av Pica pica
Läst 296 gånger
Publicerad 2006-10-23 13:14



Bookmark and Share


  Anna H
Vilken härlig och inspirerande dikt! Jag gillar den här mycket. Jag tycker om hoppet, värmen i slutet men också den där ilskan som naturen har, kanske känner den sig sviken, snuvad på konfekten... Och i vansinnesutbrott sliter den löven från träden. Inspirerande! Tack!
2006-10-24
  > Nästa text
< Föregående

Pica pica
Pica pica