Denna stad, draperad i flagnande budskap
värderar inte det anslagna.
Betraktaren lämnas villrådig att tolka
uttrycket i stadens trötta ansikte,
och klottret, kosmetikan som rymmer minst romaner,
reduceras till ännu en ofullbordad mening.

Blötsnön väller ned nu: det är en klistervräkig urkraft.
Den häftar vid fasaderna likt eftertanke.
En man borstar av sig den från sina axlar
som om den tyngde honom.

-

O, snöfall, glädjeyra,
kalla bisvärm,
begripliga vintergata,
kalejdoskop i nordanvinden,

o, snöfall, du rök utan eld,
regn av diamant,
stjärnors talk,
outtömliga konfetti,

o, snöfall, korn av sanning,
vita lögner,
mjälla glömska,
förbarma dig över oss!