en film om kärlek
som snabbspolades

jag kommer ihåg
dina händer om mitt ansikte
som om du var rädd
att jag skulle gå sönder

jag är inte gjord av glas
jag går inte sönder,
om du rör vid mig
jag faller inte i bitar
ville jag skrika till dig

vet inte om det var så
att jag verkligen skrek orden
eller om du bara såg det på mig

för du svarade
inte nu kanske,
men efteråt

och i det ögonblicket
kunde jag se att du grät
för första gången
en sån där tyst gråt
utan tårar

och under hela tiden
som vi befann oss i ditt rum
vågade jag inte sluta ögonen
av rädsla för att
du skulle försvinna

jag kände värmen
från din kropp mot min

det gjorde ont