för du höll knappt om mig

jag kunde inte känna
dina armar runt min hals

men du sa något om
att man skulle vårda mig
som glas

\"AKTAS, ÖMTÅLIGT\"
(som en stämpel i pannan)

jag var det värdefullaste
du någonsin haft

vad du menade var
att jag var något man
tog fram när det
bahagades och
stoppade undan när
man var färdig med mig

\'misstolka inte allt, sa du
\'förklara, sa jag
\'jag älskar dig, sa du
\'jag är trött, sa jag

och i det ögonblicket
log du mot mig
som bara du kan
med ett leende
som hämtat från
en pepsodentreklam

du tog mig i din famn
och höll om mig hårt
på samma sätt
som du gjorde
i början av det som var vi

igår kväll hände samma sak

och jag sa
\'du får gärna vårda
mig som glas,
så länge du är mitt vitrinskåp

och det är konsten att ramla
utan att någonsin
slå i marken