Tänka om man hade hoppat över den 24 april 2006.
Då hade du varit död.
Du hade skurit sönder dina redan trasiga handleder eller svalt din sista huvudvärkstablett.
Jag lovar att jag hade fått stå vid din gravsten
Klädd i svart och tårar
Sjunga ”härlig är jorden” eller någon annan dum psalm.

Tänk om någon idiot hade ställt in de första två veckorna i augusti
Då hade jag inte suttit här.
Förmodligen hade jag legat vid din gravsten,
Endast tårarna skulle ha hållit mig sällskap.

Men nu var det så att Gud gav oss dessa dager.
Jag tackar honom med mitt liv, och kanske har det redan gjorts.
Jag gav verkligen allt för att hålla dig vid liv, men det var ändå inte jag som räddade dig.
Jag är tacksam, men inte så glad som jag borde.
Nu efteråt så känns jag tom, oanvändbar.
Självisk.
Jag höll dig vid liv, men gav dig aldrig livet tillbaka.
Någon annan Fick den äran…