Kommer du ihåg, farmor?
När du tog fram den där asken med stora röda blommor på
och du öppnade den med stolthet i din blick
och tog upp det där tidningsurklippet på farfar
den där han håller sin stora bastuba
och dom där andra gubbarna står bakom
med sina blanka instrument och dom ler
och du log du med
och drog mjukt med tummen på bilden
och han log tillbaka

Sedan la du försiktigt undan pappersbiten
som om den vore gjord av sköra trådar
trådar som var nära att gå sönder
det var ju minnen i pappret
minnen av ditt liv, farmor
så jag förstår att du var försiktig

och jag förstår att du blev tårögd när du
tog fram den där guldringen ur asken
den som du fått av honom
som ett tecken på hans kärlek
och jag förstår att du fällde en tår
när du såg kortet på hela familjen
som vi tog på julafton, var det 91?
och jag förstår att du tände ljuset
och blundade lite kort
och lät alla stunder och känslor
susa runt i ditt inre
för att sedan samlas vid
ditt hjärta

Den gången kändes dina tårar som
allra mest, farmor
jag vet inte om dom var saltare och större än vanligt
men det var nog sättet som dom rann ner för din kind
dom liksom föll med stolthet och lycka för tiden ni haft
och sorg och förtvivlan för framtiden ni aldrig får

men ni delade kärlek, farmor
och det är oändligt.