Jag tänkte på dig häromdagen
eller snarare på oss
och hur det alltid var vi
du och jag
förr
och jag tänkte på att vi bodde grannar
bara några meter ifrån varandra
och att vi alltid sprang från ditt till mitt
från mitt till ditt
på somrarna
och hur vi alltid matchade varandra
ibland medvetet
och ibland av ren slump
det var du och jag
i skolan
och hemma
och vi var så lika
men nu har vi växt upp
och det är inte vi längre
du och jag
det var längesen det var så
vi är på olika ställen nu
och jag vet inte ens vilken skola du går på
eller vart du bor
men jag hörde för någon dag sedan
att du hade hamnat på ett hem
att du tydligen hade problem
och inte bodde hemma längre
vart det nu än är
och att du umgicks med dom där
som man inte borde umgås med
det gick tydligen väldigt snett
och jag känner dig inte längre
men förut var du jag
och jag du
och det är så konstigt det där
hur man ändras
och inte blir
den man var
men jag tänker på dig ibland
mitt nya jag
i mitt nya liv
och jag tänker på
att jag hatar att vi bara slutade prata
och att jag slutade bry mig
och att jag var lycklig
när du var olycklig
jag brydde mig inte då
men jag bryr mig nu
och jag undrar vad som hänt med dig
för det var ju faktiskt
du och jag

Men jag såg dig för 2 veckor sedan
du stod utanför den där kiosken
som vi alltid brukade gå till
och du var där med dina nya kompisar
dom där man inte borde vara kompis med, du vet
och du höll en giftpinne i högra handen
och såg sådär tuff ut som man gör med dom
och det slog till i hjärtat
för just i den sekunden
kom jag ihåg allt vi gjort
allt vi sagt
allt vi delat

men jag gick förbi dig
utan att se åt ditt håll
och du vände dig bort
för vi kände ju inte varandra längre