Tiden den kommer, tiden den går,
Ingen kan hindra den, bara försöka vrida sin klocka.
Folk de gnatar om framtiden.
\"Du måste studera i skolan. Tänk på framtiden!\"
Hur skulle man kunna göra det?
Vem till tänka på en framtid, som endast består av arbete tills man blir runt 65?
Då man pensioneras, och därmed räknad som en gammal idiot som inget vet.
Vem vill se en sådan framtid?
Vem vill gå coh plugga och vara sorgen över betyg som inte ger en någon glädje?
Jag skulle inte vilja, jag tänker inte.
Jag gjorde ett val, ett val som sätter min \'framtid\'
i fara. Varför ser de inte? De märker inte att jag nästan gett upp den.
Jag började ignorera plugget, somnade på lektionerna,
sökte mig utanför skolans område och fann några som var olagliga.
Det de sysslade med, det var inte vad folk önskade sig.
Men jag fick andra tankar.
Framtiden, vilket skämt, det kallas arbetstiden.
Så, jag bestämde mig. Jag bangade inte.
Jag började fråga en del saker från folket som kallade sig \'langare\'
Fick tag i det de sålde. Gömde mig undan och började.
Ta drogerna, prövade det ena efter det andra.
Försöker kanske vid ett tillfälle att rätta till liv och
finner mannen i mitt liv. Får söta barn med honom.
Hjälper honom att fostra dem en längre period.
Men verkligheten. när jag ser andra föräldrar med sina barn får mig tänka.
Hur skulle jag kunna vara förälder?
Jag lär ju inte vara det föredrömme som önskas.
Folk lär bara snacka om en bakom ryggen. Det räcker ju med att man fel tröja, eller håret en aning ruffsigt så pratar man illa om en.
Jag kan inte säga att det borde du inte göra, för det gjorde jag i din ålder.
Det gör bara yngre ilskna, om man sätter höga gränser. För att man själv inte kunde hantera sina vilda tankar i deras ålder.
Sådant retar bara barnen till vanvett. För varför ska de straffas av en egens misstag?
Det slutar bara med de blir rebeller och innan mn vet ordet av det. Når rykterna ens öra. Ens älskade barn har rört droger.
Trillat ner för trappan och orkar inte gå uppför den igen. Utan stannar där nere i källaren. Ens underbara karl har sedan länge stuckit.
För varför skulle en snygg karl stanna hos en fd narkoman?
Vilken moder klarar av att se det? Ingen..
Så därför valde modern att hänga sig, trots sina lyckliga stunder med dem. Det enda som lämnades efter hennes tankar var ett brev åt barnen där det stod.
\"Barn.. Jag är ledsen.. Men jag vill inte finnas där.. Jag vill inte visa er en mörk värld. Älskar er..Jag ber er.. förlåt mig icke!\"