Som tinnitus
upprepas orden

Dom skär
i trumhinnan
som en vässad rakkniv

Ständigt upprepandes

skrikandes

med mer smärta
för vart ord

Som flödar

bränner

som ett oljeutsläpp
genom venerna

rakt in

i hjärtat






Jag undrar

Är orden fortfarande sanna
eller har de fallit samman
till lögn

Har de förtvinats
i bristen
på du och jag
i samma mening






Jag hatar att jag älskar dig





Hur kan det vara mitt val
när det är du som går
och jag som står kvar
i din kvarliggande skugga

Kanske är det bara en synvilla

Som när man sitter på ett tåg
och ett annat tåg åker förbi

Då kan det vara svårt att veta
om det är ditt tåg
eller mitt
som åker

Ibland är det båda två



Eller som ett flygplan

Du for iväg
med ditt liv i släptåg
vinkandes farväl

Och jag

Jag är så fruktansvärt flygrädd
så jag stannar kvar på marken
i säkerhet
i ensamhet
i evighet