I intets havande mörker såg jag en glimt av det.
Det var så mörkt, mycket av det som innan varit hade senare kommit att förbli.
Var det så att allt kanske redan skett? Var jag i en tidigare verklighet?
Samtidigt anslöt sig någon annan. För första gången på länge var jag inte längre ensam.
Det tog ett tag innan jag såg vem det var.
Det var genom fönstret jag såg henne.
Hennes vinröda kläder gav en kontrast till mörkret,liksom en slags skinande färg
som nätt och jämt gav en bild av henne.
Sen var hon borta.