Den glimrande skatten (McDonalds poesi)
I midnattens sena timma
Jag gjorde nåt fasligt dumt
Jag satte mig ner för att rimma
Ur ett sinne haltande krumt
Jag skrev vad som föll mig på läppen
Och jag såg inte minsta invit
Till de slag jag fick smaka av käppen
Från landets kulturelit
För de vill ha ordning och rättning i leden
Såsom lydnad på fostringsanstalt
Och att man vackert frambringar skeden
Med frågan -för sött eller salt?
Hur kunde då dumskallen rimma
Det är sekel försent, eller hur!
Och ur det förlegade haffa en strimma
Nej usch! det är inte kultur
För vi vet ju hur orden ska föras
Och hur stavelsen riktigt tas fatt
Hur den litterära klangen ska höras
När man hittar en glimrande skatt
Så låt oss sålla ren från förtappad
För vi vet och vi kan poesi
Ur mängd, blir man hyllad och klappad
Likt McDonalds filosofi
Nej ordna och rätta i leden
Och tillse att denna gestallt
Vackert frambringar skeden
Och frågar- för sött eller salt?
Men jag satt där så ensam i natten
Och med pennan gick jag en rond
Tänk jag trodde jag hittade skatten
Jag förbannar mitt oförstånd