ibland känns det som att man bara vill skrika
för det är så tomt
man vill bara skrika och skrika och skrika

och sen hoppas att du hörde
och kommer tillbaka och ligger i min säng
med ditt leende igen.

och när du ligger där
får jag se in i dina ögon då?
så där, som vi brukar göra?
att bara se och se
och känna hur du
ser
mig.

(och när jag ser in i dina ögon
förundras jag alltid över
att jag ser mig själv
så mycket bättre
än vad jag egentligen är.)

när den där gula bussen
som brukar ta mig från dig
tog dig från mig
ville jag slå sönder hela världen
för precis på sekunden när du åkte iväg
gick jag sönder litegrann
det gör så fruktansvärt ont
att inte få ha friheten att kunna luta mig fram
och andas in i din mun
oftare än kanske en gång i månaden

och jag förstår inte alls varför
men du önskade
att du hade missat den där bussen

och jag önskar det, jag med.

om du hade varit här nu,
hade du kunnat rosta lite bröd åt mig då?
och sen le med hela ögonen
hela håret
hela magen
hela benen

och sen
retas lite
och jag ska låtsas att jag inte tycker om det
jag lovar.

jag trodde förresten ett tag
att man inte skulle lita på nån
och aldrig aldrig
låta någon hålla i ens hjärta
men du håller det
utan att släppa
och utan att kväva




(du gör mig lycklig)