Jag kom till dig som en schweizerost,
mötte dig full av hål
fast besluten att vänta,
på att hålen skulle växa igen
hade jag varit.
Men sen fyllde du mig lyrisk
och lyste upp varenda tomrum
med dina ord och dina ögon
det och dina varma läppar
var allt jag behövde
plötsligt spelade
förlorad vänskap, ökad frustration
allt mindre roll
i din solbelysta hammock

men det handlade aldrig om dig

Löven föll från träden och en dag
vände du dina svarta skor ifrån mig
och hammocken har plockats ner
och ses vi så ler vi och pratar glatt
men det är allt så på låtsas så på lek
och jag kommer nog aldrig riktigt att förlåta dig
för att du inte stannade och fyllde
alla de gapande tomrum

som aldrig handlade om dig