Två stenar i skon och på väg därifrån
men inte någonstans
Solstrålar svider i ögat
och håret som trasslar, kliar

Vendetta, vargvendetta

Gloiga ögon och falska jämmer
Hat och hårda fasader som skriker att ord är hårdare
och människohjärtan stoft

Vendetta

Heliga glorior och fallna vrak
Allt kan förklaras. Allt allt allt!
Men inget förlåtas;
min sorg kan bara botas av din förudmjukelse
Bara stenar av glas kan kastas i eländiga hus
Inte vatten. Inte värme
Bara stenar

Se allt, se mina såriga fingrar och se hopp om svalka
när jag rasar i sand och pappersbitar i envis blåst
Se framåt och bakåt och håll mina ögon öppna
för all den jävelskap som skapar mitt nu
Se med mig så jag inte blundar när hjärtat slits ut
och kroppen sluter sig listigt och låtsas som ingenting

Se mig så jag kan se alla döda gångar
genom vintrar och kalla vatten.
Se mitt hopp. Se så att jag kan se!
Arg så arg
och jag hatar

Vendetta, vargvendetta