Var det vi som pratade eller var det ditt hjärta som lättades
och var det inte så att till klirret av alla nycklar vi inte hittade eller alla varv baklänges
så är det du som är gift
och jag som försöker motstå dina försök att vara mindre.

Så varm i blicken att jag blir rädd när du ser bort. Dina ögon talar inte som din mun. Jag tror att du är hungrig men du vet inte var du ska börja och mättnad är ett ord du skrattar åt.

Jag vill ta bussen hem och du frågar om jag är rädd för dig.