Flickan med blåsten i ryggen fryser om halsen som är bar
och sjalen i våt asfalt, stulen av natten
Vem kan inte dansa i sommarvindar och glans?
I söta ångor från kaprifolens suckar

Nej hellre dansar hösten av sig alla torkade tårar
som sommaren inte orkat fälla
Det är dags nu
Vi orkar inte med ännu en brunbränd dag
Släpp oss, vi måste få dö en smula
för att andas på nytt

Flickan med blåsten i halsen har kvistar i håret
och våta vantar i tung blöt ull
Det ropar därute
Men dörren är stängd, vi står i hallen

Tunga tyger runt knäna och varma koppar
slamrar om te och sprickor i kanten
Människor som stannar kommer längre
och vinden gör flickans öron till skal
Här finns inget kvar

Låt mig vara onsdag
för här börjar inget
och slutar inte heller
Inte än