Första gången jag var på Maria Beroendecentrum
det var 93-94
och då fick jag antabus
och jag minns att jag såg en lapp på en anslagstavla
där det stod om AA (Anonyma Alkoholister)
men jag tänkte då så här
att jag är inte alls den sortens alkoholist
Det skulle komma att dröja ända fram till år 2001
innan jag fick tipset av en person att gå på ett öppet AA-möte
och vilket jag sedermera också gjorde
För mej har det alltid varit så här att… när jag väl har druckit
då har det blivit kopiösa mängder
och jag är alltid den som blir fullast
och som somnar i något hörn
Jag har aldrig druckit varje dag år ut och år in
utan när jag väl har druckit då har det blivit väldigt, väldigt mycket
Om man bortser från sommaren 2001
för då drack jag rätt så mycket, och rätt så ofta
Däremot så tror jag att om jag hade fortsatt dricka
då hade det säkert sett värre och värre ut från år till år
för man kan ju hålla på och utveckla den här alkoholistsjukdomen
i decennier

Eller som en person brukar säja:
”Det spelar ingen roll om jag drack en vinare om året
eller en vinare varje dag…
För jag vill leva nykter”

Det är skönt att slippa det där ständiga tänkandet:
när ska jag dricka, och var ska jag dricka
och hur ska jag dricka
Och finns det tillräckligt med sprit på den där festen
så att jag kan bli tillräckligt full

Och som jag drack på den där folkhögskolan i Värnamo 91-92
och drabbades av fylledille
Då var jag knappast något snille
Och därefter så hamnade jag på Nybohovs bostadshotell år 1992
och där fortsatte fylleslaget
men hela tiden så har jag vetat om att det här är inte bra för mej
Det är knappast bra för en person som föddes med alkoholskador
och således växande lever
att hålla på och dricka sprit
Men en aktiv alkoholist skiter fullständigt i konsekvenserna
för han eller hon är för sjuk och skadad för det
Man måste bli helt nykter
för att kunna få den insikten

Och det var på den där resan till Korfu år 1991
som jag för första gången stiftade bekantskap med något som liknade epilepsi
för jag bara tuppade av på en uteservering
och jag var där ensam; på den resan
Det enda jag gjorde där på Korfu – drack mej full

Senare så fick jag epilepsiliknande anfall på Nybohovs bostadshotell
och jag har varit både på SÖS och Huddinge
och under flera års tid så fick jag lov att ta Tegretol Retard

Idag är jag helt fri från allt sånt där
Alla sådana krämpor försvinner med nykterheten