Stjärnorna såg så oskyldiga ut inatt
ändå har de sett allt,
all oskuld förtvina och blöda

I ett flöde av stjärneljus
grumlas hoppet
önskan är lag under min fot

Mörker trampar mig i ögonen
och sticker stjärnorna
i stjärneljussjälen

Och blunda kan de inte
bara se, betrakta
En pendlande verklighet

Strömmande genom ådror
flödar synden i människan
Stjärnan har ingen synd

Den lever i betraktelse,
mottar en gärning
snuddar en verklighet

Som inte blinkar
inte lyssnar eller iakttar
men som finns

Stjärnorna såg så oskyldiga ut inatt
under deras längtan
strömmar allt genom mig