Flicka, flicka, hjälp mig förstå varför sårar dina ögon och ditt kroppsspråk så.

Varför gör du mig glad utan att jag kan få känna välbehag.

Din glädje och skönhet värmer för stunden men sedan efter blir jag som bunden.

Bunden i tankar om hat och om smärta jag vill inget annat än att ta över ditt hjärta.

Det hat som jag känner är mot mig en känsla av besvikelse och avundsjuka emot dig.

Att klandra sig själv hjälper ej mer det kan inte gör så att folk inte ser.

Men ändå vill jag att du ska va den samma för du gör att mitt hopp tänder en flamma.

Inne i mig brinner alltid det lilla en känsla av längtan som jag inte vill spilla.

En längtan som kanske varar i hela mitt liv även om det slutar med blodig kniv.

Att jag ser upp till dig märks nog väl inget skulle hindra mig att bli din träl.
Din kropp gör mig svag och försämrar min dag.

Den spegel bild jag ser gör att jag avskyr mig mer.

Att varje dag få stå vid din sida och alla tankar om hat få genomlida,

Gör att mitt psyke snart inte orkar mer fast jag står och skattar o ler.

Mina ögon tindrar i natten av blodsprängda kärl och sorgset vatten.

En flod av blod som rinner nedför min arm får mig att känna att jag med kan bli varm.

Lycka sprids i hela min kropp för en gångs skull kan jag få sticka opp.

Du sa det av ett rop så någon skulle se men det jag vill höra kan bara en mig ge.

En person finns ständigt i min tankar och gör så hela mitt hjärta bankar.

Men dessa drömmar kommer aldrig att bli för det är bara i mina tankar det kan bli vi.

När du sa att det av ett rop att någon skulle se fick du mig att åter le.

För att du inte förstår något har jag förstått men du har alltid sett att jag dåligt mått.

Du tänker du bryr dig och försöker va normal men jag lyssnar ej längre på dina tal.

Jag har slutat tro jag har bry mig för jag kommer aldrig betyda nått för dig.

Lev nu ditt liv i glitter i glamor för jag, jag vet jag kommer aldrig bli stor.