Läppar som formas till kyssar under gråmulnande himmel
och tänder
av en annan världsdel

grenarna i mitt huvud slår knut på sig själv
när
äppelträden brister ut i sång.

en fråga
om att få
vagga dig till söms varje
natt
tills alla äppelträd
är ihåliga monument av en tid då
vatten och luft var renare än kärleken,

en fråga svider i tomheten
jag vill älska dig
eller vem som helst
tills träden har dött
och sången
klingat av.

en fråga
som
inte får spelrum
utan stilla dör in i den
liksvarta
och isheta
natten