En dag ska du gå, min kära
genom grinden till tidens hav
där minnen och längtan förenats
av drömmar som aldrig blev av
jag kan se hur du går där på stranden
och sjunger och skrattar och ler
och jag ser hur du vinkar med handen
så lycklig och nöjd du är

Den dag, när du går min kära
genom grinden till himmelens strand
ska jag stå där med tårade kinder
och vinka, från stenmurens kant
jag ska ropa dig högt tillbaka
men sen, ska jag låta dig gå
för du gav mig så mycket så mycket ändå
och du vet att jag älskat dig så

En dag ska jag också vandra
genom grinden till tidens hav
och då vet jag, vem först mej famnar
denna strålande ljusa dag
det är du, som ska komma emot mig
och sluta mig hårt i din famn
för att vi aldrig sen ska skiljas
när vi äntligen kommit i hamn