Tack David Cronenberg för inspiration!

" />
Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Tack David Cronenberg för inspiration!




Tangentens uteblivna möte


ur hans mun kom saker som hon alltid hade försökt komma ihåg att glömma bort att hon egentligen velat höra medan hennes hand kramade ännu hårdare om hans såriga böld som han hoppades att ingen (speciellt inte hon!) ens skulle ana att han egentligen ville skulle uppenbaras åtminstone för någon

 

(nu började utväxterna från köttklumparna sakta ta form)

 

hennes ögon försökte i mörkret fixera hans ansikte men medan han sa just det där ordet såg hon den där killen som brukar ringa på kvällarna ibland passera förbi med sin bleka uppsyn (det hade ju aldrig varit något med honom!) fast det var hennes pappas mun som han hade i uttalet av just a:et i ordet


 

 (rödskimrande muskeltentakler med vibrerande blodkärl reste sig långsamt)

 


hennes fingrar klämde vid det som gömde sig bakom hans blinda fläck och det började rinna gröna tjocka slembilder från misslyckade förhållanden ur hans mun rakt ner i hennes ögon och hon kunde höra en kritisk tyck-orkester mässa i mörkret med röster som fäderna kanske hade använt men hon såg bara svarta konturer av mansansikten som var här och nu i isiga dunster

 

 

(med slaskande ljud fick utväxterna kontakt med köttklumparna)

 

 

han fixerade ett slag mot hennes förvridna ansikte men kände bara en hård smäll över sin egen näsa som sände ut bilder av mammaminnen medan hon skrattade så högt och intensivt att tentaklerna svällde ut och täckte dörren så att inte ens längre ljuset i springan kunde tränga in i deras lilla utrymme

 

 

(det alltmer slemmande köttet förenade sig nu med varandra)

 

 

hans vrede var så stor att halsen blev till sten medan hennes kritiska stämma nu kom från det lilla rummets högra del bakom honom och när han fick tag på hennes handled skar det stenflisor in i hans fingrar och en konsonantspik slog in i hennes vänstra pupill samtidigt som kapillärerna fann sin förvridna rytm inne i köttklumpens oformliga massa

 

 


På en rosatöcknig vinterhimmel
tecknas en tunn vit aning över horisonten

Men eftermiddagens långa linje
finner inte fäste med zeniths förkrympta kurva

någonstans


Nej,

"Jag har inga lik i garderoben. Och du då?"

 

 

 

 




Övriga genrer av Telesforos VIP
Läst 513 gånger
Publicerad 2006-12-15 00:59



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Telesforos
Telesforos VIP