minns den skoningslösa presens
som styrde alla mina överilade ord

vad visste jag då om omätbar tid
som lägger en räls på tunnslitet lakan
och staplar krossade tavelramar
i kilometerlånga tågsätt

när den förtryckta ångern hävde sig
över hängbroar uppburna av kasperdockor
och mot bommar som spärrar vägen
för irrande solkatter