om det var så enkelt
att bara få sitta i salongen på fyllan
njuta sin cigarett
lyssna på kvällens val av musik
ha sitt eget lilla krypin
där en själv satte upp reglerna

"att bara få vara"

slippa domedagspredikningar

som någon av de Ovanliga sade en gång:

"Varför har folk så bråttom?
Är det döden dom skyndar till?"

om en finge få finna kärleken

men jag gör ju allt det där
jag har ju allt det där
och när jag passerar löpsedlar väljer jag att blunda

för jag har ju ingen "NY DÖDLIG SJUKDOM"

om jag bara finge få odla ren och skär ångest

då

blev jag måhända en äkta poet

människor skulle likt ovanliga svenska konjunktiv
gå man ur huse för att höra mig

men när jag får ångest är den fan inte skär och ren

snarare smutsig och svart

svart som tjära

men livet leker

ack den ljuva kärleken

puss

allt kommer att gå vägen