Jag fick redan i tidig ålder konstaterat
att jag var en tönt
och att min enda hyffsade talang var
att leka med språket
och det gjorde jag
när ingen annan ville leka med mig

se på mig
hur ser jag ut
jag gömmer mig bakom svart och hårt
ser ni igenom?
är jag fortfarande för er tönten
vars enda försvarsmekanism
var min mun

gömmer jag mig
bakom titanium och kroppsmålning
eller var det jag hela tiden
var det ni som formade mig

hade jag fått vara med och leka
och glömt pennan hemma
hade jag sett ut som er då

det roliga är
att ni kallade mig inte tönt
förrän jag lämnade er
för dom andra töntarna

säger det inte er något
om er själva