Jag älskar skiten jag
grävt ner mig själv i
den doftar
misslyckande
och min största rädsla

fokuserad på målet
och inte vägen, jag
har alltid
begärt mer än jag behövt

jag glömde metaforen om motvind
trots att jag lärt mig den själv
motvinden är nu bara motvind
och den blåser mot mig, aldrig med mig
vilket håll jag än går