Du vet inte hur det är att pressas mellan två sidor där den ena är den som ler när jag ler som gråter när jag gråter och den andra sidan där
Du
står och hånler och säger "jag tar bara det jag behöver och fördärvar det jag lämnar, för ingen är värd något som jag inte har" och det hugger spikar i mig att se dig leka med folk och sedan bita tag

Men alla säger att det bara är överdrivet

Men är det överdrivet att reagera när du pressar maskrosor på oss gnuggar gnuggar och när skämtet sedan är slut finns alltid den gula fläcken där som ett minne för
Dig
och jag gråter för Din ynklighet och jag tar det jag behöver och ger bort det som blir över men får ingenting tillbaka och du skrattar och säger "Är man framgångsrik så är man" och ler, men ingen ler tillbaka,

Bara spelar att dom alltid har roligt, med dig

Det skär i hjärtat att inte kunna prata med dom, för ingen förstår mig, jag säger "ingen kan vara ängel, men det finns en gräns, det finns en gräns för vad som är mänsklig empati" men dom skrattar och undrar vad menas med empati och det går inte att förklara för då skrattar dom ännu mer och dom säger att dom är vänner med
Dig
och jag vet att det är avundsjuka, men du är inte värd dom
Och när jag säger hur falsk du är skrattar dom falskt och säger

"Det är bara på låtsas"