klockan visar fem, men trots ögonsand

såg jag hennes blick

fångat och förevigat

på mitt inre ögas näthinna

för så fort ögonlocken stänger

kliver nattens Drömlysten på sin tron:

~ Sömnens drottning ~

hennes dekret: att reta min sömn

med sina förtrollande drömmar

då dök du upp på perrongen

mitt framför mig

eller dagdrömde jag

nyp mig, finns jag

i mina ögon rann tårar

då min kallsinnig vers

fortlevde ett eget liv i etern

långt bortom din närhet

men bekräftade stundens tungsinthet

då klev vi på mitt drömtåg

i hast, ditt rusande liv

inget kunde stoppa oss

inget i detta liv

här och nu

ingen annan fanns

så vi tog våra platser

oreserverad, obokad

då fyllde du tomrummet

i mitt hjärta

i din trygg famn vill jag vara

vilade mitt huvudet på din hjärtekudde

lade mitt hand på din putiga bröstvårta

viskade i ditt örat

bad dig att förlåta

de förbjudna känslor jag kände

Ack så bekväm kan ingen nånsin vara

då många falska drömmar existera

efter mörkrets fall

Och i nattens dimma

kallar Drömlysten in sina tjänstehjon

för att fastställa resultatet

från denna natts sömnskörd

fyrtiotre står nu på min kroppsklocka

och ånyo ser jag den oförglömlig blick

av den overkliga drömregent

som plundrar och gnetar

de sista värdefulla minuter

av min gråtande ovakenhet