Såg hur jag missade
en ängel i regnkläder
som sprungit om mig
i millängder

minns hur jag
släppte hennes hand
när hon skulle rädda
världen

och jag var upptagen
med att hålla min näsa
ovanför ytan, om och om igen

medan hon trodde att
stillheten i mig var en borg
varifrån frälsningssoldater
kunde sändas

ut i den värld som
skulle räddas