Ännu går du balansgång på min öde trottoar
passerar andlös förbi, din takt trofast och klar

Tror mig skymta dig när du rundar hörnet nära inpå
ack din förtrollande siluett smeker ömt min ögonvrå

Likväl som i min fantasi, leder spåret in i ovisshet
där våra tysta möten ger oss tillfällig samvetslöshet

Längtar ivrigt den dag då du ej längre opponerar
då vi tu på min trottoar kärleksfullt promenerar