Mörkret är så mörkt

och du har inte sagt ett ljud,


Jag ser ut över staden från mitt fönster vänt mot öst,medans min älskade andas lugnt bland våta lakan,

vi har uppehållit varandra till sömnlösa nätter i snart en vecka nu,och redan saknar jag det nya som jag lagt åt sidan när mina vänner vänt mig ryggen.


Och nog är det en besynnerlig syn,
en vriden syn

då dom goda sårar och slåss mer än de onda,
då djävulen håller grepp om mitt hjärta och jag inte kan sova

Då håller jag tal och försöker föra de mina in i trygga gårdar,
hålla deras tårar tills kraften återvänder,trots att hälften av det jag säger bara är ord från en vilsen kvinna på jakt efter sanningar att förändra livet med



Jag såg dom marschera fram på gatan utanför,
och deras tomma blickar fick mig att rygga tillbaka,

att söka mig ner i sängen till en famn som alltid doftat kärlek,
fast jag lärt mig,
skenet kan bedra

Men just nu i denna kalla omgivning väljer jag att tro på de skrifter han givit,och vi låter våra läppar mötas för en fuktig morgonkyss


Men jag vet inte alls,vad jag ska bli när jag blir stor