Jag väver trådar mellan min oror och min verklighet
Mellan sorgernas bro och glädjens källa
Mellan det som en gång var och framtiden
Jag väver trådar som bildar ett mönster av det oförutsedda


Trådar som stärks och tunnas ut och vajar med vinden
Trådarna av i går är inte likt trådarna av i dag
I går vävdes de av kärlek och omsorg
I dag av vemod och saknad
De brister bara en gång, när allt är fullbordat

Jag väver trådar mellan det jag tror på och det jag tvivlar på
Mellan min osäkerhet och min säkerhet
Jag stannar upp och ser tillbaka,
tar lärdom av det sagolika mönstret som finns att beskåda

Jag fortsätter att väva i en strävan till att förstå min morgondag,
mitt handlande, min dag
Väver för allt jag har och allt jag saknar
Jag väver trådar tills de brister, när allt är fullbordat