Vi brukade skratta åt såna som dig
vi brukade älska att hata gemensamt de som gjorde mot dig
vad jag gjort
Vi satt på din stol och rökte chokladcigaretter och försökte lösa mysteriet
som var våra respektiva
och på gympan fick vi alltid dansa vals och fast ingen av oss höll takten
- och jag ofta trampade på dina tår -
var vi oslagbara

när jag behövde det
var du där och bytte mina skivor
och sa att jag nu hade ett problem mindre
och fast jag vet att du inte visste
vad du skulle säga eller hur du skulle trösta
var system of a down och dina ord
precis vad jag behövde

Jag var på din to do-list, att komma över var på min
vi satt i en park och åt choklad
pratade bort det uppenbara med långa ord
tills mörkret blev allt tätare omkring oss
och i gatlyktans sken gav dina ord mig klastrofobi
men jag var den siste att medge det

I gave you hell den vintern, älskling
med min obeslutsamhet
och våra tretusen mail fyllda med ömma ord
är alla historia nu
men det ska dröja innan vi glömmer
hur jag satt i ditt knä med ett paket i munnen
eller den där kvällen när jag vände på huvudet
och mumlade allt du inte ville höra
det var kallt när jag följde dig hem
och vi kastade snöbollar på alla herrgårman


När vi träffas är det alltid ny månad
sen sist
och du lyckas alltid få med dig någon
i sista sekunden
Vi kommer aldrig förbi hej & hur mår du?
och reflexsvaret bra
tycks anledning nog att inte gräva vidare

Du har blivit vad som var vårt stora skämt
jag har blivit vad jag hatade av sympati
vi känner inte längre varandras vanor
vi ringer inte längre några maratonsamtal
men det hugger fortfarande till i bröstet när jag ser
daddlar eller kalle och chokladfabriken
och jag drömmer än om en tid då vi återigen
avslutar varandras meningar.