Även maskrosorna blomstrar om man låter de växaAtt rannsaka sig själv är som att stå mitt i en forsande älv En smärtsam process att genomgå Viktigt är det då att ha ett mål att nå Man gråter, man klandrar, man är redo att ge upp Innan man når dit där solen går upp Hon är ett maskrosbarn som nu blivit stor ser tillbaks på sitt liv som genom ett flor Livet går vidare, det är bara så Man kan fastna i monopolet eller välja att gå Hatet är borta, klandret likaså Hon har själv tagit sig dit hon vill nå Livet är en skola, man lär sig sin läxa I nästa liv hon vill bli en häxa Kanske man kunde med ren magi Trolla lite så själen blir fri Av kärleken hon blivit sårad och bränd Men livslågan hon lyckats behålla tänd Hon är ej någon värd att dyrka Men hon har sin egen inre styrka I hennes liv finns ej plats för melodram Nej, det är bara raka spåret fram
Livet går vidare, det är bara så Och hon har själv tagit sig dit hon vill nå
Fri vers
av
nettizen
Läst 750 gånger Publicerad 2007-01-02 09:20
|
Nästa text
Föregående nettizen
Senast publicerade
Insiktens bana Otydligt Pärletråd Bara är Betraktaren Mot bättre tider Virrigt Om och när Se alla |