De bortsprungna barnens
trasiga själar blöder
de skriker
smärta
när tårar av syra
lämnar köttsår på deras blöta
länge osmekta kinder
och den innerliga
elden
bränner minnen och
känslor
från allt de vill lukta
hålla nära
älska

deras små kippande
livstag
blir
obefintliga

och lidande mödrahjärtan
slår i bröstet
så att huden utanför brister
när de får höra vad de
så intensivt fruktat
de slutar andas
slutar känna
och när de sakta sjunker ihop
har den djupt plågande
sorgen
bedövat dom

för alltid