Mustiga trädkronor hänger över trädgårdsrum
segbefallande armar sluter in ljus och markbundna andedräkter
Jord och dagg
Frodigt tung och mörk i sin livskraft
som om universum började där
under vinbärsbuskarna

I staden står betongen stilla
Mumlande väggar reser sina slitna tapeter på höjden
mönster som vill mot himlen
över taklampor

På gator vandrar ingen
Med hastiga steg flyr dagen bort, speglas i skyltfönster, drunknar i en kaffekopp

Och så långsamt seglar vi vår bana
varv för varv i rymd
Som om ingenting hänt
Tyst
Tiden är endast ett mätverk
Under vinbärsbuskarna viskar världen
att någonting gror
någonting växer
För Oss