Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

TågTungor

Tiden passerar utanför fönster,lämnar avtryck på hinnor med menlösa bilder,ingenting fastnar där,dränks i osäkerhet,nervösa fingrar kramar kaffemuggar av plast.Alla tittar åt varsitt håll,gömmer sig i framkallade hostningar,bakom DNs kultursidor,under lampor,i en pocket,över väskor,omsvepta jackor,ostmackor...
Vintern har dragit in över kupén.Ett stilla fält av kyla vilar på heltäckningsmattan.Konduktören lämnar mjuka spår men bryter ingen is.Någon pimplar vin.Någon kramar snöbollar av nerklottrat föredragspapper.Någon har gått i ide,lämnar svaga konstverk i form av iskristaller på rutan med monotona utandningar,frost som speglar verkligheten där vi reser från någonting,till någonting,genom någonting..
Är det resan eller målet som driver oss?
Med tågtungan knuten i våra munnar är det tyst.
Helt tyst.




Fri vers av ÖveralltMilla
Läst 448 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2007-01-05 17:33



Bookmark and Share


  Jer
En resa man vill absolut hänga med från början till slut, i alla fall genom dina ord. Den här var riktig bra. Kalasbra titel! =)

Ps. Synd bara att du inte slog en radbrtytning efter dina kommatecken; skulle underlätta läsningen tror jag.
2007-07-04
  > Nästa text
< Föregående

ÖveralltMilla
ÖveralltMilla