Gick förbi hans
tysta ögon

De borta i stratosfären

Min volym krympte och jag ropade:
ramla ner då svarta himmel
annars sliter jag ner dig,
sveper dig
runt min heta andedräkt
klädd för den som inte
ser med öron

Skulle råkat tappa
molekylernas väv
blottat mitt solkretsande bröst
på min resa för
hans
nanokärlek

Kanske min gravitation
fångat ett ögonkast då